aldrig börja
"Gå inte ut i skogen, gå inte ut" sade de.
"Varför inte? Varför skulle jag inte gå ut i skogen ikväll" undrade hon.
"Det finns en varg där som äter sådana människor som du. Gå inte ut
i skogen, gå inte ut. Vi menar allvar"
Naturligtvis gick hon ut. Hon gick ut i skogen i alla fall, och där mötte
hon förstås vargen som de hade varnat henne för." skrek vargen. "Hjälp mig, hjälp mig" skrek han,
"så ska du bli rikligt belönad" Så talar nämligen vargar i den här sortens sa-
gor.
"Hur ska jag kunna veta att du inte gör mig illa?" frågade hon- det var
hennes uppgift att ställa frågor. "Hur ska jag kunna veta att du inte dödar
mig och lämna mig här som en hög avgnagda ben?"
"Fel fråga" sa vargen. "Du får helt enkelt lita på mig" Och så började
vargen gråta igen och jämra ssig ännu värre.
Å,aaj! Aaaaj, Aaaaj!
en enda fråga
är viktig, skön jungfru
Vaaaaaaaar
ääääär
sjääääääälen?
" Hör du varg, jag tar risken. Nu ska vi se!" Så öppnade hon fällan och vargen
drog ut benet och hon lindade om hans tass med läkande blad och grässtrån.
"Tack, goda jungfru,tack", flämtade vargen. Och eftersom hon hade läst
för många sagor av fel sort utbrast hon: " Döda mig nu då, så att vi får det
överstökat."
Men nej, så blev det inte. I stället lade vargen tassen på hennes arm.
"Jag är en varg från en annan tid och plats", s
sade han. Och så ryckte han loss
ett hår ur ena ögonfransen och räckte henne med orden: "Använd det här
så blir du klokare. Från och med nu kan du se vem om är god och vem som
inte är så god; du behöver bara titta med mina ögon så ser du tydligt.
Du som räddat mitt liv
får av mig nu ett liv
olikt allt som har funnits förut
Minns att en enda fråga
är viktig, skön jungfru:
Vaaaaaaaar
ääääär
sjääääääääälen?"
Så gick hon hem tillbaks till byn.
lycklig över att vara vid liv.
Och nu när någon sa:
"Bli kvar, och gift dig med mig"
eller "Gör som jag säger"
eller"Säg det jag vill höra
och förbli ett oskrivet blad
likt ett nyfött barn",
höll hon upp vargens ögonhår
och kikade noga
och såg deras motiv
på ett helt annat sätt än förut.
Och nästa gång
slaktaren vägde upp kött
kikade hon genom vargens ögonhår
och såg att han höll tummen på vågen.
Och hon kikade på friaren
som sa: "Jag är dig värdig".
och hon märkte att friaren
inte var värd nånting alls.
Det var så det kom sig att hon
förskonades från
inte alla
men många
missräkningar
Men det viktigaste var att hon med sin nya syn inte bara kunde upptäcka det
listiga och grymma, utan hon började också växa oerhört i sitt hjärta, för hon
kikade på alla omkring sig och omprövade dem med hjälp av gåvan från var-
gen som hon hade räddat
Och hon såg vilka som var sant goda
och sökte sig till dem,
hon fann en make.
och blev kvar i alla dagar,
hon upptäckte de modiga
och närmade sig dem
hon urskiljde de trogna
och anslöt sig till dem,
hon såg förvirringen under vreden
och sökte genast skingra den,
hon såg kärlek i de blygas blick
och räckte dem handen,
hon såg lidande hos de högdragna
och lockade dem till skratt,
hon såg längtan hos den tyste
och förde hans talan,
hon såg slumrande tro hos kvinnan
som kallade sig trolös
och väckte den med sin egen glöd.
Hon såg allting
genom vargens ögonhår,
allt som var äkta
och allt som var falskt,
allt som var emot livet,
och allt som var för livet
allt det som bara kan ses
med blicken hos den
som väger hjärtan med hjärtat
och inte enbart med hjärnan.
Det var så hon lärde sig att det var sant som det sades, att vargen är klokast av
alla. Om du lyssnar noga hör du att vargen som ylar alltid ställer den allravik-
tigaste frågan- inte om det blir mat härnäst, eller var det blir slagsmål
härnäst eller dans härnäst -
men den viktigaste frågan
för den som vill se igenom och bakom,
pröva värdet av allt som lever:
Vaaaaaaaaar
äääääär
sjääääääääälen?
Vaaaaaaaaar
ääääääär
sjääääääääälen?
Var är själen?
Var är själen?
Gå ut i skogen, gå ut. Om du inte går ut i skogen kommer ingenting nånsin att
hända och ditt liv får aldrig börja.
Gå ut i skogen
gå ut
Gå ut i skogen
gå ut
Gå ut i skogen
gå ut.
Ur "The Wolf´s Eyelash", prosadikt av C.P Este´s 1970
"
